The way to my new life - del 31
När vi hade suttit där ett litet tag kom pappa in i köket.
-Pappa, kan du köra oss till flygplatsen? Frågade jag och log.
-Vad ska ni göra där? Frågade han och höjde på ögonbrynen.
-Vi ska möta killarna. De landar fem över ett så vi måste skynda oss, sa jag och log.
-Självklart kan jag köra er!
__________________________________________________________________________________
-Tack för skjutsen, sa jag snabbt och sedan gick vi ut ur bilen. Vi små sprang in mot flygplatsen och jag kollade på klockan.
-Klockan är kvart i ett, sa jag och de kollade på mig
-Ska vi sätta oss på bänken där framme? Jag nickade och vi satte oss.
Klockan närmade sig fem över ett och det hade samlats en hel del tjejer en bit från oss. Mobilen vibrerade och jag tog snabbt upp den. ”Vi har landat, är där många fans?”. Jag kände hur glad jag blev, jag saknade de riktigt mycket. ”Vad bra! Här är ganska många, men där står vakter! ”
-Ska vi ställa oss vid bandet där väskorna kommer?
Evelina och Amanda nickade mot mig och vi gick.
-Stopp, ni får inte gå in dit!
Vi vände oss om och såg att det kom en ganska kraftig man bakom oss.
-Men jag är Harrys flickvän!
Mannen skrattade till och jag gav honom en konstig blick.
-Försök inte, ställ er vid alla de andra tjejerna, killarna kommer!
-Men... började jag
-Inga men, gå iväg!
Han kollade surt på oss men jag tänkte inte ge mig. Vad skulle jag säga?
-Jag väntar.. kan ni gå och ställa er vid de andra? Hans röst lät lite irriterad och jag skrattade till.
-Jag väntar på att få träffa min pojkvän, kan jag inte få det?
-Kom igen tjejen, jag är inte dum!
Han började putta på oss och vi blev tvungna att gå.
-Jävla gubbe! Sa Evelina när efter att han gått.
-Mm, svarade jag och såg samtidigt att killarna kom fram till bandet för ta sina väskor.
Jag såg att de alla killarna kollade sig runt och jag ville mest av allt springa fram och krama honom. Jag såg att han tog upp sin mobil och inte långt därefter fick jag ett sms, ”Var är du? Trodde du skulle stå här och ge mig minst en puss ;)”
De tog sina väskor och gick sedan mot oss där vi stod med massa fans. De skrek högre desto närmre de kom. Vi stod nästan längst bak och såg inte så mycket.
-Kom, vi tränger oss fram! Sa jag och tog tag i Amandas och Evelinas ena arm. När vi kom efter några puttar åt alla håll kollade jag på Harry som såg mig. Han log ett stort leende mot mig och jag gjorde detsamma. Jag släppte taget om deras armar och gick fram till Harry. Även om det stod en hel del fans runt om oss så brydde jag mig inte. Jag bara var så glad att få träffa dem.
-Heeeej! Sa Harry och drog in mig i en stor, varm kram.
-Hej, jag har saknar dig! Sa jag till honom och han pussade mig lätt på kinden. Sedan släppte han taget om mig och gav mig en perfekt kyss, som bara han kunde göra. Fansen stod bakom oss ganska tysta. Jag hörde hur några viskade ”Hon måste vara så himla lycklig!” och jag log. Jag var lycklig, jag hörde hemma hos Harry.
Evelinas perspektiv
När vi trängt oss igenom alla skrikande tjejer gick jag fram och kramade om killarna. Zayn gav mig en lite extra lång kram.
-Hej, är allt bra med dig? Sa han efter att han släppt taget om mig
-Ja, fast jag har saknat er! Själv?
-Det är bra, men vi har saknat er också!
Jag log smått åt honom och gick sedan fram för att ge Niall en kram.
-Ska vi sätta oss på bänken igen? Så kan vi vänta tills de flesta fansen har gått, sa Emma och vi nickade. Emma gick bort och sa till Louis och han nickade, sedan satte vi oss på bänken för att vänta.
Mannen som tidigare hade puttat bort oss gick emot oss. Vi kollade på honom och han stannade.
-Ursäkta mig för att jag stoppade er, men jag visste inte!
-Mm! Sa Emma lite surt. Han gick iväg direkt och vi alla tre satt helt tysta
-Gubbjävel! Sa Emma, en aning högt, och vi skrattade åt henne.
Vi satt kvar på bänken eftersom vi tyckte att alla fansen skulle få träffa dem. Visst ville vi också, men vi kunde ju nästan träffa de när vi ville.
-Allihopa! Det var jättekul att ni kom, men nu måste vi tyvärr vidare! Vi träffas kanske någon mer gång! Sa Liam högt och alla tjejerna suckade.
Det var inte så lätt att få iväg fansen med tillslut lyckades dem. De gick fram till oss och vi reste på oss.
Zayn gav mig ännu mer konstiga blickar. Han gav mig ännu en kram och jag erkände för mig själv, jag gillar honom. Men han hade en tjej och han var lycklig med henne. Så varför välja mig?
Emmas perspektiv
Killarna gick emot oss och jag reste mig för att möta Harry. Jag log stort mot honom men fick ett ganska svagt leende tillbaka. Jag brydde mig inte, istället kastade jag mig in i hans famn och kramade om honom. Jag andades in hans lukt och pussade han på kinden. Han kramade inte om mig sådär hårt som han brukar och jag kollade på honom.
-Vad är det? Sa jag med en låg och mjuk röst.
-Inget, är trött, sa han snabbt och jag pussade han på han läppar
Han gav mig ännu ett svagt leende. Han verkade inte bara trött, han verkade sur. Vi ställde oss vi de andra och snackade ett tag, sedan var killarna tvungna att åka.
-Vi ses senare, sa Louis och vi nickade. De gick ut mot bilen och åkte iväg.
Vi ringde pappa som kom och hämtade oss. När vi kom hem började vi med att fixa överraskningen för Sarah.
-Vilken tid skulle killarna komma ikväll då? Sa Evelina
-Vid 6 tiden kommer dom! Jag ringer till Sarah och frågar om hon vill komma hit vid sju, sa jag och tog fram min mobil. Jag letade igenom kontaktlistan och hittade tillslut hennes nummer.
-Hej!
-Hej Sarah, hur är det idag?
-Det är bra, själv?
-Det är bra... vi undrar om du vill komma hit ikväll vid sju tiden? Vi tänkte kolla på film och sådär!
-Ja, vad roligt! Såklart jag vill komma!
-Okej, då ses vi vid 7!
-Japp!
Min mobil vibrerade till och såklart var det från Harry. ”Ska vi komma vid 6?” stod det. Jag skrev ett snabbt ”Ja, det blir bra!” och tryckte på skicka. Jag kunde inte sluta tänka på varför han hade varit så sur mot mig. Jag hade inte gjort något, eller hade jag det?
-Emma!
-Ja, vad?
-Ska vi äta här allihopa eller?
-Ja, vi kan beställa pizza... killarnas favorit!
De nickade mot mig och jag gick in på toaletten. Jag tog upp min mobil och började skiva ett sms till Harry. ”Varför är du så sur? Ville ju se ditt stora, söta leende när vi träffades, jag har saknat dig, riktigt mycket!” jag tänkte efter som jag skulle skicka det. Han hade ju sagt att han var trött, men jag förstod att de var något annat. Jag tryckte på skicka och gick sedan ut från toaletten. Jag vet inte varför jag hade gått in där ens, jag ville bara vara i fred. Men jag kunde inte sitta där hela dagen när två av mina bästa vänner satt inne på mitt rum.
-Så, vad ska vi hitta på tills ikväll?
-Kan vi inte packa ner lite fika i en korg och gå ut och ha picknick, sånt vi gjorde när vi var små? Föreslog Amanda.
Jag log mot henne och nickade.
-Det var en bra idé, sa jag och vi gick ner mot köket.
Vi stoppade ner saft, kakor, bullar och annat gott vi kunde hitta.
-Var ska ni? Frågade mamma när hon kom in i köket.
-Vi ska ha picknick, sa jag stolt och jag hörde hur roligt det lät.
-Det ni gjorde nästan varje dag när ni var små? Sa mamma och skrattade åt oss
Vi nickade och skrattade till.
-Jaja, ha så kul!
Vi gick iväg till en stor park och satte oss ner i gräset. Vi satt där i många timmar och snackade om allt möjlig. Jag var så glad att Evelina och Amanda var här, de fick mig alltid att skratta, även om jag tänkte på varför Harry var så sur.
-Vi kanske ska gå hemåt? Klockan är snart 5!
-Oj, redan? Haha!
Vi plockade ihop sakerna och gick hemåt. När vi kom hem tog vi alla varsin snabbt dusch och sedan fixa vi klart det sista.
Det knackade på dörren och jag gick ner för att öppna med Evelina och Amanda efter mig.
-Hej killar! Sa vi samtidigt och gav de alla varsin kram.
Harry gav mig en lite längre kram, men inte mycket.
Vi gick in och satte oss i soffan, som vi nästan alltid gör. Vi berättade för de hur vi hade tänkt att de skulle överraska Sarah och dem tyckte det var en bra idé.
Klockan närmade sig sju och vi alla satt i soffan och kollade på TV.
-Sarah kommer nu! Ropade mamma från köket och vi reste oss från soffan.
Sarahs perspektiv
Jag hoppade av bilen och stängde dörren. Jag såg att Emmas mamma stod i köket och hon vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka och gick mot deras dörr. Jag knackade på dörren och handtaget trycktes ner.
Kommentera vad ni tycker!! :)
The way to my new life - del 30
Emmas perspektiv
Vi gick upp på mitt rum och bytte om till bikini och gick sedan ut i trädgården.
-Du, jag tror inte att hon utnyttjar oss! Sa Evelina plötsligt och jag kollade på henne.
-Nej, jag tycker så synd om henne!
-Ja, hon måste ha haft det jobbigt, hon förtjänar något stort!
-Jag vet! Utbrast Amanda och vi båda kollade på henne
-Vad? Sa vi samtidigt och hon log mot oss.
______________________________________________________________________________________________
-Vi låter henne träffa killarna!
-Ja, men de är ju inte hemma förrän på måndag?
-Nej, men jag har världens bästa plan!
Hon berättade allt, båda jag och Evelina tyckte det var en bra idé. Jag tog upp mobilen och ringde Harry.
-Hej, det hördes som han var nyvaken och jag log för mig själv. Jag hade inte alls tänkt på tidskillnaden och jag kom på att klockan var runt halv åtta i LA.
Harrys perspektiv
-Hej älskling!
Jag hörde Emmas röst och jag vaknade till.
-Hej gumman! Hur är det med dig och de andra?
Jag pratade ganska tyst för att inte väcka de andra.
-Jo, de är bra, fast vi saknar er såklart!
-Vi saknar er också… men vet du vad klockan är här egentligen?
Hon skrattade till.
-Haha, jag kom på det efter jag hade ringt. Men det var en sak jag skulle fråga dig, sa hon och fortsatte att prata.
Efter en halv timme la vi på och jag kände mig ganska trött. Liam hade vaknat men vi båda somnade om igen.
Evelinas perspektiv
-Ni hade mycket att prata om, sa jag till Emma när hon lagt på
-Haha, ja! Men Harry tyckte det lät som en bra idé!
-Vad bra! Sa Amanda och jag nickade
Vi hoppade i poolen alla tre samtidigt och badade hela kvällen.
Jag vaknade mitt i natten av att Emmas mobil ringde, jag reste mig snabbt upp och kollade vem det var. Det stod Harry på skärmen så jag tog upp mobilen och svarade snabbt.
-Hej det är Evelina.
-Aa hej, det är Harry! Var är Emma? Frågade han och lät lite orolig.
-Hon sover eftersom det är mitt i natten, svarade jag med lite irriterad röst eftersom jag var trött och ville sova.
-Oj, jag glömde tidskillnaden. Men jag ville bara säga att vi landar i London klockan 13.05.
-Fy vad jag längtar. Vi har saknat er riktigt mycket! Sa jag med en glad röst.
-Jag har saknat er med, särskilt Emma
-Aww vad gulligt av dig! Svarade och tänkte på hur lycklig Emma borde vara som har Harry.
-Haha jag vet, men gå du och sov nu så ses vi imorgon. Glöm inte att hälsa till Emma att jag älskar henne och ni får gärna möta oss på flygplatsen.
-Vi kommer och möter er, det kan ni lita på, svarade jag och skrattade lite smått.
-Bra, hejdå! Sa Harry och la på.
Jag gick och la mig igen men hade lite svårt för att somna eftersom jag tänkte på att killarna skulle komma tillbaka imorgon och jag låg och tänkte på de mystiska blickarna Zayn hade gett mig när vi var vid stranden. Han är ju sjukt gullig men han har ju redan flickvän.
Emmas perspektiv
-Emma! Du måste vi måste till flygplatsen för att möta killarna! Skrek Amanda och lät överlycklig.
-Va!? När kommer dem!?
-Fem över ett, det är om lite mer än en timme så upp och hoppa nu, svarade Evelina.
Jag hoppade upp från sängen och frågade samtidigt,
-Men hur visste ni vilken tid de skulle komma?
-Harry ringde till din mobil inatt så jag svarade. Jag skulle hälsa att han älskar dig. Han är så gullig mot dig, sa Evelina och log.
-Aww jag vet. Jag fattar inte hur man kan vara så gullig som Harry, svarade jag och log.
Jag tog snabbt tag i min mobil och skrev ett sms till Harry “Jag älskar dig med min lilla gull unge! Vi ses snart och jag saknar dig extremt mycket <3”. Jag skickade iväg det sedan gick vi nerför trappan för att äta frukost.
När vi hade suttit där ett litet tag kom pappa in i köket.
-Pappa, kan du köra oss till flygplatsen? Frågade jag och log.
-Vad ska ni göra där? Frågade han och höjde på ögonbrynen.
-Vi ska möta killarna. De landar fem över ett så vi måste skynda oss, sa jag och log.
-Självklart kan jag köra er!
______________________________________________________________________________________________
Tack för alla kommentarer, vi blir sjukt glada för varje kommentar. Vi kan sitta och läsa de om och om igen utan att våra leenden försvinner!
Förlåt för att denna delen blev ganska kort, men nästa del är mycket längre!
______________________________________________________________________________________________
Tack för alla kommentarer, vi blir sjukt glada för varje kommentar. Vi kan sitta och läsa de om och om igen utan att våra leenden försvinner!
Förlåt för att denna delen blev ganska kort, men nästa del är mycket längre!
The way to my new life - del 29
-Jaha, vad heter dina föräldrar?
Jag såg hur hon kollade ner och hennes leende försvann.
-Vad är det? Jag kollade på henne och vi stannade upp.
Hade hon inga föräldrar? Var den första tanken som dök upp i mitt huvud och jag fick en konstig känsla i magen.
_______________________________________________________________________________________________
_______________________________________________________________________________________________
-Båda mina föräldrar är döda, sa Sarah och jag ryckte till.
Båda? Döda? Tänkte jag och kände mig hemsk.
-Förlåt…
-Du visste inte, jag bara saknar dem, sa hon ledsamt och vi förstod henne.
-Sarah, du vet att du kan berätta för oss om det är något! Sa Amanda och vi andra nickade instämmande. Vi satte oss på en bänk och hon började berätta.
-Mamma fick cancer ett år efter att jag föddes och pappa dog när jag var fyra år, han jobbade inom militären.
-Berätta bara om du verkligen vill och orkar, sa jag och hon log mot mig.
-Jag litar på er, ni måste veta det mesta för att förstå mig lite i alla fall.
Jag nickade och hon fortsatte.
-Ja, min mamma dog bara ett år efter att jag föddes så jag har inte så mycket minne från henne och jag kommer inte ihåg saker, men det var min mamma och jag hade gjort allt för att få träffa henne.
Sarah pratade med en ganska låg röst och jag, Amanda och Evelina satt helt tysta och lyssnade.
-Pappa dog två månader efter att jag hade fyllt 5 år, så han minns jag. Han var militär och den 1 maj åkte de iväg och skulle komma hem en månad senare, under tiden skulle jag bo hos min farmor och farfar. Den 14 maj fick vi reda på att han hade dött. Han kom aldrig hem den 1 juni, den dagen jag längtade efter och jag har fortfarande inte insett att jag aldrig mer kommer få träffa han.
Hon hade gråten i halsen under tiden och berättade allt och jag kände hur tårar började rinna ner för mina kinder. Jag snyftade till och hon kollade på mig.
-Ingen kan nog riktigt förstå exakt hur du känner dig, men jag tycker så synd om dig! Sa jag och gav henne en kram. Evelina och Amanda nickade instämmande och gav också henne en kram.
-Jag är glad för att ni lyssnar. Jag litar på er, även om vi inte känner varandra så bra, hon log mot oss och jag kände detsamma.
Hon verkade vara en riktigt snäll tjej. Jag tyckte det var starkt av henne att berätta detta för oss.
-Sarah, var bor du nu då?
Jag ville egentligen inte fråga, men samtidigt ville jag.
-Hos farmor och farfar! Hon log mot oss och jag fortsatte
-Kan vi inte gå hem till dig? Hade varit kul att få träffa dem!
Sarahs perspektiv
Jag tänkte efter på vad Emma sagt. Jag hade inte så många vänner och de jag hade träffade jag inte så ofta.
-Men vi har det inte så… började jag men Emma avbröt mig
-Så fint? Jag bryr mig inte, kom igen!
Alla tre log mot mig och jag log tillbaka.
-Okej, kom! Vi började gå mot mitt hus men jag kände mig ganska osäker.
Jag brukade inte ta hem kompisar och jag undrade vad de skulle tycka.
Jag låste upp dörren och gick in med Amanda, Emma och Evelina efter mig.
-Hej, ropade jag och fick ett svar, det hördes som det kom från köket så jag dit. De andra gick bakom mig
-Hej Sarah! Sa min farfar och kollade på de andra.
-Och vem är detta? Han reste sig upp och jag blev lite nervös.
-Uhm… detta är Emma, Amanda och Evelina!
Han log och hälsade glatt på de och samma gjorde min farmor.
-Vill ni ha lite fika? Frågade farmor även om hon redan hade börjat ta fram alla kakburkar hon kunde hitta och satt fram saft på bordet.
-Man tackar inte nej till fika, haha! Sa Evelina och alla började skratta
Vi satte oss ner och började snacka. Jag slappnade av direkt.
Evelinas perspektiv
Vi satt och snacka till klockan blev halv tre. Hennes farmor och farfar var verkligen jättesnälla och roliga.
-Jag tror vi måste hem, sa Emma och jag nickade.
-Tack så mycket för fikat och för att vi fick komma, sa jag.
Vi gick ut till hallen och tog på våra skor. Sedan gick jag fram till Sarah och gav henne en kram
-Tack så mycket för vi fick komma och förresten, vadå fult? Här är super fint! Hon log mot mig.
-Kul att vi fick komma, du kan få komma hem till mig en dag! Sa Emma och hon log stort mot henne.
-Ja, det vill jag jättegärna! Kan vi inte träffas imorgon?
Emma kollade först på mig och sedan på Amanda. Vi båda nickade mot henne och hon log.
-Jo, absolut! Vet du var jag bor?
-Haha, nej!
Emma gav henne adressen och sedan sa vi hejdå ännu en gång.
Sarahs perspektiv
Jag stängde dörren efter dem och gick jag upp på mitt rum med ett leende på läpparna. De förstod nog inte hur glad jag blev av att de ville komma hit.
Jag startade datorn och gick in på min Twitter. “I love to get new friends, they are lovely!” skrev jag. Jag hörde fotsteg i trappan och några sekunder senare öppnades dörren. Farmor gick in utan att säga något och satte sig på min säng.
-Vad trevliga vänner du skaffat, hur har du träffat de?
-Jag träffade de igår när jag var i köpcentret… de är super snälla!
Hon log mot mig och jag fortsatte.
-Jag berättade allt för dem, om mamma och pappa. De satt där och lyssnade på mig, som riktiga vänner.
Emmas perspektiv
Vi gick upp på mitt rum och bytte om till bikini och gick sedan ut i trädgården.
-Du, jag tror inte att hon utnyttjar oss! Sa Evelina plötsligt och jag kollade på henne.
-Nej, jag tycker så synd om henne!
-Ja, hon måste ha haft det jobbigt, hon förtjänar något stort!
-Jag vet! Utbrast Amanda och vi båda kollade på henne
-Vad? Sa vi samtidigt och hon log mot oss._______________________________________________________________________________________________
Kan inte sova så slänger upp några delar av novellen, många kommenterade att dom ville ha några fler delar idag så här har ni en till del, kommer komma upp fler om bara några minuter!
Vad tror ni dom ska göra för Sarah?
Tack för alla kommentarer, ni vet inte så glada vi blir!
Och förresten, det kommer komma en ny, snygg design inom kort, bara så ni vet ;)
/Erica
The way to my new life - del 28
-Tjejer, gå upp nu så ni hinner torka tills maten är klar! Sa mamma och vi gjorde som hon sa.
Innan vi gick in tog jag upp mobilen för att se om hon hade svarat._________________________________________________________________________________________________
Jag kollade snabbt på skärmen men där var inget nytt sms. Ville hon inte träffa oss eftersom inte killarna var hemma? Tänkte jag samtidigt som vi gick upp på mitt rum.
Jag gick in i badrummet och duschade av mig och bytte om. När jag va klar och gick in på mitt rum igen vibrerade mobilen till. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett nytt sms, av Sarah. “Såg inte sms:et från nu, men har ni alla tre lust att träffas imorgon?” Jag log lite, hon kanske inte ville utnyttja oss? Jag svarade inte, jag skulle först snacka med Evelina och Amanda.
Amandas perspektiv
-Maten är klar, kommer ni? Hörde vi hur Emmas mamma ropade och vi alla sprang ner för trappan.
På bordet stod det massor med skålar som innehöll majs, lök, gurka, tomater, sallad och andra grönsaker. I en större skål fanns det köttfärs och på tallriken bredvid låg det bröd.
-Tacos! Utbrast jag och Emma, de andra skrattade åt oss och sedan satte vi oss för att äta.
När vi hade ätit klart gick vi upp på Emmas rum och satte oss vi datorn.
-Jo, förresten… Sarah frågade om vi hade lust att träffa henne imorgon?
Hon klickade upp Twitter och skrev “Have a great time in London with my two best friends from Sweden” och tryckte på Tweet.
-Ja, det går bra för mig, sa Evelina och jag instämde.
-Okej, vad bra!
Hon gick till sin säng och tog upp sin mobil. Hon skrev något snabbt och la ner mobilen igen.
-Jag skrev att vi kunde träffas på kaféet där vi träffades idag, sen kan vi ju hitta på något roligt.
-Det blir bra! … Kan jag få logga in på min skype förresten?
-Ja, absolut!
Hon gav datorn till mig och jag loggade in. En av mina vänner från Sverige var inne och jag ringde upp henne.
-Heeeeeej, sa hon efter att hon hade svarat
-Heej Natalie, sa jag och Evelina i kör
-Hur är det med er?
-Det är bra, själv? Och detta är vår bästa vän, Emma! Jag pekade på Emma som sa ett enkelt “Hej” och log.
Vi fortsatte att prata till klockan blev halv tio och sedan stängde vi av.
Vi bytte om till pyjamas och sedan la vi oss i våra sängar.
Emmas perspektiv
Jag tog upp mobilen för att kolla klockan. Men istället fastande mina ögon på skärmen där det stod 1 nytt meddelande, från Harry.
Jag tryckte snabbt upp och läste “Hej gumman, jag saknar dig! Hoppas allt är bra, vi ses snart, och hälsa de andra från oss alla, puss”
Evelina och Amanda hade fortsatt att prata men jag hörde inte vad de sa.
-Emma, hallå?
-Ja.. va? Sa jag och tryckte samtidigt på svara och började skriva “Hej, jag saknar dig också… och vadå ses snart? Om en vecka ju! Vi hälsar tillbaka, puss!”
-Ja, vilken tid ska vi träffa Sarah imorgon?
-Halv tolv bestämde vi… Harry smsade, det var därför jag inte svara… jag skulle hälsa från dem.
Evelina flinade åt de jag sagt och Amanda sa
-Aha, kanske dags att sova så vi vaknar då!
-Kanske det.. godnatt, sov gott! Sa jag och sedan släckte vi lampan.
Evelinas perspektiv
När jag vaknade på tisdagsmorgonen var klockan redan 10. Jag reste mig snabbt och drog av Amandas och Emmas täcke.
-Ahhh, ge mig mitt täcke! Sa båda två samtidigt och jag flinade mot dem.
-Klockan är 10... Och vi ska vara i köpcentret halv tolv, upp med er!
De vände på sig och mumlade men jag gav inte upp.
Jag startade musik på min mobil och kopplade i högtalarna som stod på Emmas skrivbord. Jag tog en typisk ringsignal som fanns på mobilen och när den sattes igång vaknade dom genast till och gav mig varsin ond blick. Jag skrattade åt de ännu en gång och till sist gick de upp.
Vi tog fram frukost och satte oss i soffan för att kolla på TV. Vi hade alla vaknat till lite och vi satt och snackade i soffan. Jag kollade på klockan och såg att den redan hade hunnit blivit tjugo i elva.
-Uhm, vi kanske borde göra oss klara? Frågade jag osäkert och de andra tittade snabbt på klockan och nickade mot mig.
-Gå ni upp och duscha om ni ska det, jag dukar ut, sa Emma och reste sig.
-Säker? Vi kan hjälpa..
-Jag gör det själv, fixa ni er!
-Okej, tack för frukosten, sa jag och Amanda i kör och gick upp för att fixa oss.
Efter att jag hade duschat och tagit på mig kläder tog jag fram mitt smink och drog några tag med min mascara. Emma hade kommit upp och gick in i duschen efter att Amanda var klar.
Vi satte oss vi Emmas datorn och jag loggade in på Twitter. Jag skrev “Gonna be a great day here in London with Emma, Amanda and my new friend Sarah!”
Jag loggade även in på MSN för att chatta med lite vänner från Sverige.
När klockan var kvart över elva var vi alla klara och vi gick ner mot dörren. Vi tog på våra skor och gick med ganska snabba steg på köpcentret.
Klockan var lite över halv tolv när vi var framme och där satt Sarah.
-Hej! Sa hon och gav oss varsin kram
-Hej, vi blev lite sena, men de var faktiskt Amandas och Emmas fel! Sa jag och Sarah log.
-Det är ingen fara… men vad ska vi hitta på?
-Vi kan väl köpa varsin glass här, sen kan vi ju gå ut och gå runt lite? De är ju fint väder, sa Amanda och vi andra nickade.
Efter att vi hade köpt varsin glass gick vi ut från köpcentret och började gå. Vart vi skulle visste vi inte, vi bara gick.
Emmas perspektiv
-Sarah, var bor du? Frågade jag och hon kollade på mig
-En bit härifrån, i ett ganska litet hus…
-Jaha, vad heter dina föräldrar?
Jag såg hur hon kollade ner och hennes leende försvann.
-Vad är det? Jag kollade på henne och vi stannade upp.
Hade hon inga föräldrar? Var den första tanken som dök upp i mitt huvud och jag fick en konstig känsla i magen._______________________________________________________________________________________________
Vad tycker ni? Har publicerat 4 delar idag, hoppas ni är nöjda med delarna! Vet inte riktigt om jag kommer publicera någon mer ikväll eller om jag publicerar några fler imorgon! Kom gärna med förslag om en ny novell, snart är denna slut.. Eller ja, det är runt 80 delar men snart är den slut om jag publicerar 5-6 delar per dag! :)
The way to my new life - del 27
När jag läste det sista kände jag hur det gjorde ont. Jag ville ju träffa honom innan de åkte. “Okej, men jag måste ju få ge dig en sista puss!” skrev jag och sedan satte vi oss på en bänk. Klockan var prick 10 och planet gick inte innan 11. Vi hade en timme på oss att kanske få träffa dom, men hur?
_________________________________________________________________________________________________
_______________________________________________________________________________________________
Del 27, vad tycker ni?
Vi kommer fixa till en bättre design på bloggen, men det kommer ta lite tid.
Men iallafall, kommentera på!
_________________________________________________________________________________________________
Mobilen vibrerade ännu en gång och jag hoppade till. “Var är ni?” stod det och jag svarade snabbt “Vid en bänk, haha. Vid ingången!”.
Jag höll mobilen i handen och plötsligt började det ringa, jag kollade på skärmen och så att det stod Harry.
-Hej, sa jag och log även om han inte kunde se det.
-Hej gumman, vi står mitt bland alla tjejer vi säkerhetskontrollen, kom hit!
-Men om det är fullt med tjejer så… sa jag men han avbröt mig,
-Jag bryr mig inte, jag vill träffa dig innan vi åker, kom nu!
-Okej, vi kommer!
Jag hörde att han stängde av och jag gjorde detsamma.
-Vi skulle komma till säkerhetskontrollen, sa jag och reste mig upp. Evelina och Amanda gjorde detsamma och vi gick mot säkerhetskontrollen.
Man hörde alla skrikande fans över hela flygplatsen och alla äldre kollade konstigt på dem.
-Sådär hade vi också gjort om vi inte haft turen att få lära känna dom! Sa Amanda och flinade åt alla tjejer som skrek.
Mobilen vibrerade ännu en gång och jag hoppade till. “Var är ni?” stod det och jag svarade snabbt “Vid en bänk, haha. Vid ingången!”.
Jag höll mobilen i handen och plötsligt började det ringa, jag kollade på skärmen och så att det stod Harry.
-Hej, sa jag och log även om han inte kunde se det.
-Hej gumman, vi står mitt bland alla tjejer vi säkerhetskontrollen, kom hit!
-Men om det är fullt med tjejer så… sa jag men han avbröt mig,
-Jag bryr mig inte, jag vill träffa dig innan vi åker, kom nu!
-Okej, vi kommer!
Jag hörde att han stängde av och jag gjorde detsamma.
-Vi skulle komma till säkerhetskontrollen, sa jag och reste mig upp. Evelina och Amanda gjorde detsamma och vi gick mot säkerhetskontrollen.
Man hörde alla skrikande fans över hela flygplatsen och alla äldre kollade konstigt på dem.
-Sådär hade vi också gjort om vi inte haft turen att få lära känna dom! Sa Amanda och flinade åt alla tjejer som skrek.
När vi kom närmre så hörde vi att alla killarna försökte få tjejerna att lugna ner sig, men de lyckades inte så bra. Men efter ett tag lugnade de flesta ner sig. Vi hade ställt oss ut i kanten och sedan såg jag att Harry kollade på mig och log ett stort leende. Nästan alla märke att Harry kollade på mig eftersom jag fick allas blickar mot mig. Jag kände att jag blev röd i ansiktet. Harry nickade mot oss och menade att vi skulle komma fram. Vi gjorde som han sa och vi hade fortfarande alla blickar på oss. När vi kom fram drog Harry in mig i en varm kram och pussade mig lätt på pannan.
Jag gav de alla varsin kram och sa hejdå, samma sak gjorde Evelina och Amanda. Några av tjejerna började gå där ifrån och jag gick fram till Harry en sista gång.
Jag kollade in i hans fina ögon och han gav mig en kyss, lika perfekt som vanligt. Jag hörde hur alla tjejerna sa “aww” i kör och jag flinade. Han gav mig en lång kram och jag drog in hans lukt för sista gången på en vecka.
-Du vet att jag älskar dig, viskade han i mitt öra och jag log för mig själv.
-Jag älskar dig också! Och jag kommer sakna dig!
Han släppte taget om mig och sedan var det tvungna att gå igenom säkerhetskontrollen.
De vinkade till alla fansen och de började skrika, som vanligt. Sedan gick det iväg och vi stod kvar tills vi inte kunde se de längre.
När jag vände mig om och vi började gå mot utgången gick alla tjejerna efter oss och jag suckade. En stund senare kom det 5 personer med varsin kamera.
-Du måste vara världens lyckligaste tjej! Sa någon tjej och jag log mot henne.
Jag är världens lyckligaste, tänkte jag för mig själv och log åt tanken.
“Är du och Harry ihop?”, “Hur är det att vara ihop med Harry?”, “Vad är det bästa med Harry?”. Massvis med frågor ställdes men jag orkade inte svara. Om jag skulle säga något fel blir det lätt stora rubriker i tidningarna och på internet. Jag orkade inte med det och förmodligen ville inte Harry det heller. Jag struntade helt enkelt i alla frågor och gick med ganska snabba steg ut från flygplatsen. Jag ringde pappa och frågade om han kunde komma. Sju minuter senare hoppade vi in i bilen för att köra hemåt.
Klockan vara bara lite över 11 när vi var hemma igen.
-Vad ska vi hitta på idag? Frågade Evelina och jag visste direkt svaret,
-Shoppa! Utbrast jag
-Ja, en vecka utan killarna betyder shopping, sa Amanda och vi skrattade till.
Vi tog våra mobiler, väskor och pengar och sedan började vi gå in mot det stor shoppingcentret. När vi kom in var det riktigt mycket folk, men inget hindrade oss från att shoppa.
Vi gick runt i alla möjliga affärer och sedan satte vi oss på ett kafé. Vi beställde in varsin stor muffins och dricka.
Efter ett tag kom det fram två tjejer till oss. Båda två hade långt, ljust hår och var normal långa.
-Hej, är du Harry Styles flickvän? Frågade en utav dem.
-Ja, hurså?
-Jag bara undrade, trevligt att träffas!
-Aha, detsamma!
-Men är det ledigt här? Får vi slå oss ner?
Jag kollade på Evelina och Amanda som nickade mot mig.
-Ja visst!
De satte sig ner och började snacka med oss, de verkade trevliga.
-Så, bor ni alla här i London? Frågade den längsta av dem.
-Nej, ingen bor här egentligen. Jag är här över sommaren hos min pappa och detta är mina två bästa vänner!
-Jaha, vart kommer ni ifrån?
-Sverige, sa Evelina och log
-Jaha, okej!
Vi fotsatte att snacka och de frågade väldigt mycket om killarna. Jag ville inte svara på för mycket eftersom jag inte kunde lita på tjejerna som jag inte kände.
Efter en timme reste vi på oss och gick iväg. Vi hade bytt nummer och bestämt oss för att träffas igen under veckan.
-Ska vi gå hemåt?
-Ja, om ni är nöjda så! Sa jag och de nickade.
När vi kom hem var klockan runt tre. Vi gick upp på mitt rum och bytte om till bikini. Vi gick ut i trädgården och la oss i varsin solstol.
-Alltså, de tjejerna verkade lite mystiska! Sa Amanda
-Ja, fast ändå snälla, sa jag och kollade på Amanda
-Ja, men de ville bara snacka om killarna!
-Inte alla som har turen att lära känna dom, sa jag och flinade till.
Jag tog upp min mobil för att kolla klockan, 15.47. Jag hade även ett nytt sms från tjejen, Sarah hette hon. “Det var kul att träffa dig idag, kan vi träffas imorgon också? Fråga gärna killarna också!”. Jag visade sms:et för Amanda och Evelina och de skrattade.
-Hon tänker säkert utnyttja dig!
-Ja, det tror jag också, men jag får väl låtsas att jag inte fattar de, vi skrattade till och jag svarade “Ja, vi kan träffas, men killarna är på väg till LA”
Jag la mobilen i solstolen och sedan hoppade vi i poolen.
-Tjejer, gå upp nu så ni hinner torka tills maten är klar! Sa mamma och vi gjorde som hon sa.
Innan vi gick in tog jag upp mobilen för att se om hon hade svarat.
Del 27, vad tycker ni?
Vi kommer fixa till en bättre design på bloggen, men det kommer ta lite tid.
Men iallafall, kommentera på!
The way to my new life - del 26
Evelinas perspektiv
Jag gick upp och hämtade en badboll och jag började tänka på blicken jag fått av Zayn när han kastade i mig. Han hade lett mot mig innan han kastade i mig. Men han hade en flickvän, han skulle inte välja mig. Och jag kände honom knappt, men han verkade snäll.
_________________________________________________________________________________________________
Zayns perspektiv
När vi låg på stranden och solade kände jag hur Evelina kollade på mig, jag kollade då tillbaka med ett leende på läpparna och hon blev generad. Hon såg faktiskt ganska bra ut.
Efter ett tag hörde jag några skrik, jag kollade upp och såg att ungefär 20 tjejer kom emot oss.
-Here we go again! Sa jag och suckade.
-Vadå? Frågade Louis och lät helt förvirrad.
-Fansvarning, sa jag och nickade åt hållet tjejerna kom från men de andra som nu också hade rest bara skrattade åt mig
Några få sekunder senare stod alla tjejer runt våra handdukar och skrek eftersom de ville ta foto med oss.
Emmas perspektiv
När vi satt där och alla tjejerna var helt galna för de stod och pratade med killarna kom en tjej plötsligt fram till mig.
-OMG du är Harrys tjej! Sa hon och lät helt överlycklig. Jag kunde gissa på att det var mer än jag som hade hört henne för flera blickar vändes mot oss.
-Ja, svarade jag samtidigt som jag skrattade och inte långt efter kände jag att någon som satt sig bakom mig och tog sin armar om mig. Jag vände mig om och såg att det var Harry och till min förvåning kysste han mig inför alla tjejerna och då hörde jag hur alla sa “aww” i kör.
-Ni är så gulliga tillsammans! Hörde jag att en av tjejerna sa.
-Tack! Men det är Emma som gör oss söta eftersom hon är så obeskrivligt söt, svarade Harry och log.
-Du är tusen gånger sötare än mig! Svarade jag och han log.
-Kom igen nu lovebirds! Sa Niall högt och alla tjejerna skrattade.
Vi reste oss upp för att fansen vill ta foto med killarna.
-Emma! Kan inte du och dina kompisar också vara med på foto!? Hörde jag en tjej fråga.
-Visst, svarade jag och gick bort till dem.
Vi tog massor med foto och när alla hade tagit foto med oss sa vi att vi var tvungna att gå.
Vi plockade ihop alla våra saker och gick mot bilen för att åka hem till mig.
-Vad ska vi hitta på nu då? Frågade Niall samtidigt som hans mage kurrade väldigt högt.
-Vad sägs om att äta? Eftersom Niall låter väldigt hungrig.
-Det enda som finns i ditt huvud är just mat! Haha, men vi kan äta hos mig! Svarade jag och hörde hur Amanda flinade.
Vi hoppade av bilen och när jag tryckte ner handtaget på dörren var det låst.
-Vi är typ… utelåsta, sa jag lite tyst.
-Men då får jag ju ingen mat! Utbrast Niall
Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till mamma “Var är ni? Vi står här och är typ utelåsta”. En minut senare fick jag ett sms, “Vi är hemma om 10 minuter, ska alla äta hos oss?” “Ja, om det är okej? Niall är hungrig som alltid!” skrev jag och skickade.
Efter tio minuter rullade vår bil in på uppfarten och Niall jublade högt. Alla skrattade åt honom sedan gick jag mot bilen för att få nycklarna. Jag låste upp dörren och vi alla gick in.
-Vi tänkte grilla kött, så om ni vill äta här får ni vänta ett tag! Sa mamma innan hon gick in i köket och började packa upp från kassarna.
Vi gick upp till mitt där alla satte sig ner för att prata lite under tiden jag gick in i badrummet och bytte kläder eftersom jag var väldigt sandig. Jag tog på mig ett par rutiga shorts och ett vanligt vitt linne.
När jag kom tillbaka till rummet satt alla killarna med sina mobil telefoner intill örat och pratade i mun på varandra. Jag brast ut i skratt och kunde inte sluta. Evelina och Amanda fattade direkt vad jag skrattade åt och några sekunder senare la vi alla tre ner på golvet och skrattade.
-Vad är det? Fråga Louis när han lagt ner mobilen i fickan
-Ni vet inte… började jag men mitt skratt tog över
-Hur rolig det ser ut…. Fyllde Evelina in och vi fortsatte att skratta
De andra hade också lagt på nu och kollade undrande på oss.
-Vad är det roliga? Frågade Niall och de andra undrade detsamma
-Att ni… började jag men mitt skratt anfall tog över
-Alltså, vilken humor! Utbrast Liam och sedan skrattade åt oss.
När vi efter 5 minuter hade lugnat ner oss lite hörde vi att mamma ropade,
-Maten är klar nu!
-Ja! Sa Niall och reste sig och gick snabbt ner för trapporna. De andra killarna gick efter och sedan kom jag, Evelina och Amanda. Vi hade inte slutat skratta helt och precis när vi skulle börja gå ner för trappan brast Amanda ut i skratt som smittade av sig på mig och Evelina. Killarna vände sig om och kollade konstigt på oss.
-Alltså, ni fattar inte hur kul det är! Sa Evelina och de bara suckade.
Vi gick ut och satte oss på terrassen där mamma och pappa hade dukat för oss alla tio. På bordet stod grillat kött med potatissallad.
Nialls perspektiv
-Ni räddade min dag! Sa jag och Emmas mamma skrattade till
-Var det gott?
-Ja, utbrast vi alla samtidigt och hon log.
-Tack för maten, det var supergott! Sa jag och de andra instämde. Sedan reste vi oss och tog in våra tallrikar.
-Jag tror vi måste hem nu, vi ska iväg imorgon, sa Harry och jag hoppade till
-Iväg? Vart?
-Vi åker till LA imorgon!
-Men, nej? Jag kände att jag lät som ett barn, men jag visste hur mycket jag skulle sakna dem.
-Vi måste, fast vi är hemma nästa söndag!
-Nästa söndag? De är ju jätte länge!
Zayn, Liam och Harry flinade åt mig. Harry tog ett steg fram och kramade om mig.
-Jag kommer sakna dig gumman, viskade han i mitt öra och la mitt huvud på hans axel.
-Jag kommer sakna dig också, viskade jag tillbaka och sedan släppte han mig.
Jag gav alla de andra killarna varsin kram och gick fram till Harry igen.
Han kollade på mig med sina fina ögon och gav mig en kyss. Jag kramade om honom och drog in hans lukt.
-Vill ni, så kan ni komma till flygplatsen imorgon, planet går klockan 11! Sa Niall och tog på sina skor.
-Ja, sa Amanda fort och jag skrattade tyst åt henne!
-Ja, vi kommer vid 10 tiden!
-Okej, då ses vi!
-Hejdå, sa jag, Evelina och Amanda samtidig.
-Hejdå, sa killarna och sedan gick det ut.
Jag låste dörren och sedan gick vi till TV och satte oss i soffan.
-Skulle de redan hem? Klockan är inte ens åtta! Sa mamma förvånande
-De ska åka till LA imorgon, och om jag känner de rätt har de nog inte börjat packa!
-Haha, okej!
Vi satte på en film och när den var slut kände vi oss trötta efter dagen så vi fixade oss och sedan gick vi och la oss.
Amandas perspektiv
Jag vaknade nästa morgon av att min mobil gav ifrån sig något hemsk ljud. Både Evelina och Emma vaknade och vi visste att vi var tvungna att gå upp.
45 minuter senare satte vi oss vi bordet för att äta frukost.
-Ta vad ni vill ha! Sa Emmas mamma och log vänlig mot oss.
Jag tog två mackor ett glas juice och sedan började vi äta.
-Pappa, kan du skjutsa oss? Sa Emma när vi var påväg ner för trappan.
-Ja, ska vi köra nu?
Hon kollade på oss,
-Är ni färdiga?
Vi båda nickade och vi fortsatte gå mot dörren.
-Ja, om du kan så kör vi nu!
-Vad ska de göra i LA? Frågade Will när vi satt i bilen påväg till flygplatsen.
-De ska väl spela in eller något, sa jag och han nickade.
-Tack för skjutsen, sa vi alla tre sedan stängde vi dörrarna och gick in på flygplatsen.
Emmas perspektiv
När vi kom in såg vi en stor grupp med skrikande tjejer och vi förstod att killarna var här någonstans. Jag tog upp min mobil och smsade Harry, “Var är ni? Det enda man ser är galna tjejer!”
-Vad gör du? Frågade Amanda
-Jag skickade sms till Harry och frågade var de var.
Mobilen vibrerade till och jag öppnade meddelandet “Ja, det är kaos. Jag vet inte om vi hinner träffas, alla är galna!”
När jag läste det sista kände jag hur det gjorde ont. Jag ville ju träffa honom innan de åkte. “Okej, men jag måste ju få ge dig en sista puss!” skrev jag och sedan satte vi oss på en bänk. Klockan var prick 10 och planet gick inte innan 11. Vi hade en timme på oss att kanske få träffa dom, men hur?
_______________________________________________________________________________________________
Lite längre, det gillar ni väll? Har fått sjukt många tips på endast en timme, tack alla! Nu har jag lite nya idéer och det kommer hända lite saker!
Förresten, ni borde bli bättre på kommentera, haha!
Jag gick upp och hämtade en badboll och jag började tänka på blicken jag fått av Zayn när han kastade i mig. Han hade lett mot mig innan han kastade i mig. Men han hade en flickvän, han skulle inte välja mig. Och jag kände honom knappt, men han verkade snäll.
_________________________________________________________________________________________________
Zayns perspektiv
När vi låg på stranden och solade kände jag hur Evelina kollade på mig, jag kollade då tillbaka med ett leende på läpparna och hon blev generad. Hon såg faktiskt ganska bra ut.
Efter ett tag hörde jag några skrik, jag kollade upp och såg att ungefär 20 tjejer kom emot oss.
-Here we go again! Sa jag och suckade.
-Vadå? Frågade Louis och lät helt förvirrad.
-Fansvarning, sa jag och nickade åt hållet tjejerna kom från men de andra som nu också hade rest bara skrattade åt mig
Några få sekunder senare stod alla tjejer runt våra handdukar och skrek eftersom de ville ta foto med oss.
Emmas perspektiv
När vi satt där och alla tjejerna var helt galna för de stod och pratade med killarna kom en tjej plötsligt fram till mig.
-OMG du är Harrys tjej! Sa hon och lät helt överlycklig. Jag kunde gissa på att det var mer än jag som hade hört henne för flera blickar vändes mot oss.
-Ja, svarade jag samtidigt som jag skrattade och inte långt efter kände jag att någon som satt sig bakom mig och tog sin armar om mig. Jag vände mig om och såg att det var Harry och till min förvåning kysste han mig inför alla tjejerna och då hörde jag hur alla sa “aww” i kör.
-Ni är så gulliga tillsammans! Hörde jag att en av tjejerna sa.
-Tack! Men det är Emma som gör oss söta eftersom hon är så obeskrivligt söt, svarade Harry och log.
-Du är tusen gånger sötare än mig! Svarade jag och han log.
-Kom igen nu lovebirds! Sa Niall högt och alla tjejerna skrattade.
Vi reste oss upp för att fansen vill ta foto med killarna.
-Emma! Kan inte du och dina kompisar också vara med på foto!? Hörde jag en tjej fråga.
-Visst, svarade jag och gick bort till dem.
Vi tog massor med foto och när alla hade tagit foto med oss sa vi att vi var tvungna att gå.
Vi plockade ihop alla våra saker och gick mot bilen för att åka hem till mig.
-Vad ska vi hitta på nu då? Frågade Niall samtidigt som hans mage kurrade väldigt högt.
-Vad sägs om att äta? Eftersom Niall låter väldigt hungrig.
-Det enda som finns i ditt huvud är just mat! Haha, men vi kan äta hos mig! Svarade jag och hörde hur Amanda flinade.
Vi hoppade av bilen och när jag tryckte ner handtaget på dörren var det låst.
-Vi är typ… utelåsta, sa jag lite tyst.
-Men då får jag ju ingen mat! Utbrast Niall
Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till mamma “Var är ni? Vi står här och är typ utelåsta”. En minut senare fick jag ett sms, “Vi är hemma om 10 minuter, ska alla äta hos oss?” “Ja, om det är okej? Niall är hungrig som alltid!” skrev jag och skickade.
Efter tio minuter rullade vår bil in på uppfarten och Niall jublade högt. Alla skrattade åt honom sedan gick jag mot bilen för att få nycklarna. Jag låste upp dörren och vi alla gick in.
-Vi tänkte grilla kött, så om ni vill äta här får ni vänta ett tag! Sa mamma innan hon gick in i köket och började packa upp från kassarna.
Vi gick upp till mitt där alla satte sig ner för att prata lite under tiden jag gick in i badrummet och bytte kläder eftersom jag var väldigt sandig. Jag tog på mig ett par rutiga shorts och ett vanligt vitt linne.
När jag kom tillbaka till rummet satt alla killarna med sina mobil telefoner intill örat och pratade i mun på varandra. Jag brast ut i skratt och kunde inte sluta. Evelina och Amanda fattade direkt vad jag skrattade åt och några sekunder senare la vi alla tre ner på golvet och skrattade.
-Vad är det? Fråga Louis när han lagt ner mobilen i fickan
-Ni vet inte… började jag men mitt skratt tog över
-Hur rolig det ser ut…. Fyllde Evelina in och vi fortsatte att skratta
De andra hade också lagt på nu och kollade undrande på oss.
-Vad är det roliga? Frågade Niall och de andra undrade detsamma
-Att ni… började jag men mitt skratt anfall tog över
-Alltså, vilken humor! Utbrast Liam och sedan skrattade åt oss.
När vi efter 5 minuter hade lugnat ner oss lite hörde vi att mamma ropade,
-Maten är klar nu!
-Ja! Sa Niall och reste sig och gick snabbt ner för trapporna. De andra killarna gick efter och sedan kom jag, Evelina och Amanda. Vi hade inte slutat skratta helt och precis när vi skulle börja gå ner för trappan brast Amanda ut i skratt som smittade av sig på mig och Evelina. Killarna vände sig om och kollade konstigt på oss.
-Alltså, ni fattar inte hur kul det är! Sa Evelina och de bara suckade.
Vi gick ut och satte oss på terrassen där mamma och pappa hade dukat för oss alla tio. På bordet stod grillat kött med potatissallad.
Nialls perspektiv
-Ni räddade min dag! Sa jag och Emmas mamma skrattade till
-Var det gott?
-Ja, utbrast vi alla samtidigt och hon log.
-Tack för maten, det var supergott! Sa jag och de andra instämde. Sedan reste vi oss och tog in våra tallrikar.
-Jag tror vi måste hem nu, vi ska iväg imorgon, sa Harry och jag hoppade till
-Iväg? Vart?
-Vi åker till LA imorgon!
-Men, nej? Jag kände att jag lät som ett barn, men jag visste hur mycket jag skulle sakna dem.
-Vi måste, fast vi är hemma nästa söndag!
-Nästa söndag? De är ju jätte länge!
Zayn, Liam och Harry flinade åt mig. Harry tog ett steg fram och kramade om mig.
-Jag kommer sakna dig gumman, viskade han i mitt öra och la mitt huvud på hans axel.
-Jag kommer sakna dig också, viskade jag tillbaka och sedan släppte han mig.
Jag gav alla de andra killarna varsin kram och gick fram till Harry igen.
Han kollade på mig med sina fina ögon och gav mig en kyss. Jag kramade om honom och drog in hans lukt.
-Vill ni, så kan ni komma till flygplatsen imorgon, planet går klockan 11! Sa Niall och tog på sina skor.
-Ja, sa Amanda fort och jag skrattade tyst åt henne!
-Ja, vi kommer vid 10 tiden!
-Okej, då ses vi!
-Hejdå, sa jag, Evelina och Amanda samtidig.
-Hejdå, sa killarna och sedan gick det ut.
Jag låste dörren och sedan gick vi till TV och satte oss i soffan.
-Skulle de redan hem? Klockan är inte ens åtta! Sa mamma förvånande
-De ska åka till LA imorgon, och om jag känner de rätt har de nog inte börjat packa!
-Haha, okej!
Vi satte på en film och när den var slut kände vi oss trötta efter dagen så vi fixade oss och sedan gick vi och la oss.
Amandas perspektiv
Jag vaknade nästa morgon av att min mobil gav ifrån sig något hemsk ljud. Både Evelina och Emma vaknade och vi visste att vi var tvungna att gå upp.
45 minuter senare satte vi oss vi bordet för att äta frukost.
-Ta vad ni vill ha! Sa Emmas mamma och log vänlig mot oss.
Jag tog två mackor ett glas juice och sedan började vi äta.
-Pappa, kan du skjutsa oss? Sa Emma när vi var påväg ner för trappan.
-Ja, ska vi köra nu?
Hon kollade på oss,
-Är ni färdiga?
Vi båda nickade och vi fortsatte gå mot dörren.
-Ja, om du kan så kör vi nu!
-Vad ska de göra i LA? Frågade Will när vi satt i bilen påväg till flygplatsen.
-De ska väl spela in eller något, sa jag och han nickade.
-Tack för skjutsen, sa vi alla tre sedan stängde vi dörrarna och gick in på flygplatsen.
Emmas perspektiv
När vi kom in såg vi en stor grupp med skrikande tjejer och vi förstod att killarna var här någonstans. Jag tog upp min mobil och smsade Harry, “Var är ni? Det enda man ser är galna tjejer!”
-Vad gör du? Frågade Amanda
-Jag skickade sms till Harry och frågade var de var.
Mobilen vibrerade till och jag öppnade meddelandet “Ja, det är kaos. Jag vet inte om vi hinner träffas, alla är galna!”
När jag läste det sista kände jag hur det gjorde ont. Jag ville ju träffa honom innan de åkte. “Okej, men jag måste ju få ge dig en sista puss!” skrev jag och sedan satte vi oss på en bänk. Klockan var prick 10 och planet gick inte innan 11. Vi hade en timme på oss att kanske få träffa dom, men hur?
_______________________________________________________________________________________________
Lite längre, det gillar ni väll? Har fått sjukt många tips på endast en timme, tack alla! Nu har jag lite nya idéer och det kommer hända lite saker!
Förresten, ni borde bli bättre på kommentera, haha!
/
Erica
Erica
The way to my new life - del 25
-Godnatt sötnos, och pussade mig på näsan.
-God natt, svarade jag och log.
-En sak till, sa han.
-Vadå?
-Jag älskar dig, svarade han och kysste mig.
-Jag älskar dig med! Svarade jag med ett stort leende.
_________________________________________________________________________________________________
Jag vände mig om och på andra sidan om mig låg Evelina och bredvid henne låg Amanda. Jag kände hur Harry la sin arm om mig igen och jag log mot Evelina som log tillbaka och jag kände hur lycklig jag var.
-Kolla på Amanda, viskade jag till Evelina som vände försiktigt på huvudet och kollade sedan tillbaka på mig.
-Gulliga! Sa hon och vi båda log.
Amanda hade somnat och Niall som la bredvid henne och hade sin arm om henne.
En kvart senare hade alla somnat medan jag och Evelina fortfarande var vakna. Plötsligt började Louis mumla något som vi inte riktigt kunde förstå och bara några få sekunder snarkade Zayn till. Vi båda började skratta men försökte att vara lite tysta eftersom de andra sov.
-Godnatt, jag tror jag ska sova nu! Viskade jag till Evelina.
-Jag med, godnatt, sov gott.
-Detsamma!
Jag drog täcket upp till halsen även om jag inte direkt frös och sedan slöt jag mina ögon.
-Emma!!!
Jag öppnade mina ögon men inte långt efter kom Harry mot mig och gav mig en lätt puss på munnen. Efter de satte sig alla på min madrass och började snacka högt.
-Jag vill sova! Sa jag och la mig på magen för att kunna fortsätta sova.
-Nej, du ska upp! Utbrast Liam och drog av mig mitt täcke.
Alla skrattade åt mig och jag gav de alla en ledsen min.
-Kom, det är frukost! Sa Harry och alla reste sig från madrassen och gick ner för trappan.
Jag orkade inte så jag la mig ner men lite senare kom Amanda och ryckte i mig.
-Vad är klockan? Mumlade jag lågt.
-Halv 11, kom nu!
-Mm…
Jag reste mig sakta och borsta igenom mitt hår, sedan gick jag och Evelina ner för trappan och in i köket där alla satt och skulle börja äta frukost.
-God morgon sömntuta! Sa Harry och Amanda samtidigt.
Jag satte mig på lediga stolen bredvid Louis och Harry kollade ledsamt på mig.
-Jaha, här dissar man sin kille?
-Var ser du den lediga platsen bredvid dig?
-Liam eller Amanda, flytta på er! Jag skrattade till lite smått och började sedan bre en macka med smör.
-Så, vad ska vi hitta på idag? Frågade Niall efter en stund.
-Vi kan… började Liam men kom inte på något att säga.
-Jag vet, vi kan… denna gången var de Zayn som började men han kom inte heller på något att säga.
En och en halv timme satt alla åtta uppe på Harrys rum och ingen av oss visste vad vi skulle göra.
-Kan vi inte åka till stranden? Frågade jag och alla kollade upp.
-Varför har du inte sagt det tidigare? Frågade Evelina och jag flinade åt henne.
-Men vi måste hem till mig för att hämta badkläder, sa jag och kollade på Evelina och Amanda.
-Det gör inget för mig om du badar naken, sa Harry och blinkade.
Alla började skratta och jag kände att jag rodnade. Att han alltid lyckades!
-Haha, glöm det!
Han kollade på mig med en besviken min och jag skrattade åt honom.
Jag lyfte upp min väska som jag hade alla mina saker i, sedan gick jag ut ur rummet med alla de andra efter mig.
-Ska jag skjutsa er hem? Frågade Louis
-Ja, om det är okej, så gärna! Sa jag osäkert och log mot honom.
-Ja, såklart!
-Men vi träffas på stranden om en timme ungefär, sa Harry och log mot oss.
-Okej, vi ses! Sa jag, Evelina och Amanda i kör och sedan gick Harry fram mot mig och gav mig en varm kram.
Vi gav också de andra varsin kram, sedan gick vi ut mot bilen och körde iväg.
-Jag kör bara hem om och lämnar mina saker och byter om, kommer om tjugo minuter, var klara då! Sa Louis när vi stannade utanför mitt hus.
-Okej, tack för skjutsen, sa vi alla tre och stängde dörrarna.
Amandas perspektiv
Jag öppnade min rätt så stora resväska och hittade snabbt min bikinis med USA:s flagga på.
Jag gick in i badrummet och bytte om och satte sedan på mina ljusa jeansshorts och ett vitt linne över.
Efter 10 minuter var vi alla klara och gick ut för att vänta på Louis.
-Amanda, är du och Niall tillsammans? Frågade Emma mig och jag skrattade till
-Nej, han är bara en bra vän…
-En väldigt bra vän som du gillar väldigt mycket som du är tillsammans med? Rätt?
-En väldigt bra vän som jag gillar, inget mer! Sa jag bestämt och vi började alla tre skratta.
-Så lång tid du tar på dig, vi har varit klara i 10 minuter! Sa jag när vi hoppade in i Louis bil
-Som om..
-Ja, faktiskt.. Sa Evelina och Louis bara skrattade åt oss.
När vi var framme hoppade vi ut ur bilen och tog våra väskor och gick ner mot stranden. Vi kunde inte hitta de andra killarna. Vi la våra väskor en bit ifrån vattnet där det inte var så mycket folk. Vi tog av våra kläder och satte oss ner på våra handdukar vi lagt ut i sanden.
Några få minuter senare kom de andra och när de var redo att bada, sprang vi ner i vattnet som små treåringar. När vi kommit ut en bit stannade jag, Evelina och Emma eftersom det var kallt. Men efter att killarna doppat sig sprang de mot oss och började skvätta och sedan lyfte Harry upp Emma, Zayn och Liam lyfte upp Evelina och Louis och Niall lyfte upp mig.
-1, 2, 3! Ropade Zayn och efter det kastade de oss i vattnet.
-Fy fan vad kallt! Utbrast vi alla tre nästan samtidigt och de bara skrattade åt oss.
Evelinas perspektiv
-Zayn och Liam, ni är så döda! Ropade jag högt och de bara kollade på mig
-Ni alla ska få! Sa Emma, jag och Amanda instämde.
-Men vi är redan blöta? Sa Louis
-Ja, en annan gång ska ni allt få! Sa Emma med en ond blick och jag nickade.
Jag gick upp och hämtade en badboll och jag började tänka på blicken jag fått av Zayn när han kastade i mig. Han hade lett mot mig innan han kastade i mig. Men han hade en flickvän, han skulle inte välja mig. Och jag kände honom knappt, men han verkade snäll.
_______________________________________________________________________________________________
Del 25, vad tycker ni? Vi båda tycker de måste bli lite drama snart, men vad?
Kom med idéer/tips! Om ni inte vill att andra ska se/sno era idéer går det bra att skicka ett mail till min privata mailadress [email protected]och skriva era idéer.
/ Erica
-God natt, svarade jag och log.
-En sak till, sa han.
-Vadå?
-Jag älskar dig, svarade han och kysste mig.
-Jag älskar dig med! Svarade jag med ett stort leende.
_________________________________________________________________________________________________
Jag vände mig om och på andra sidan om mig låg Evelina och bredvid henne låg Amanda. Jag kände hur Harry la sin arm om mig igen och jag log mot Evelina som log tillbaka och jag kände hur lycklig jag var.
-Kolla på Amanda, viskade jag till Evelina som vände försiktigt på huvudet och kollade sedan tillbaka på mig.
-Gulliga! Sa hon och vi båda log.
Amanda hade somnat och Niall som la bredvid henne och hade sin arm om henne.
En kvart senare hade alla somnat medan jag och Evelina fortfarande var vakna. Plötsligt började Louis mumla något som vi inte riktigt kunde förstå och bara några få sekunder snarkade Zayn till. Vi båda började skratta men försökte att vara lite tysta eftersom de andra sov.
-Godnatt, jag tror jag ska sova nu! Viskade jag till Evelina.
-Jag med, godnatt, sov gott.
-Detsamma!
Jag drog täcket upp till halsen även om jag inte direkt frös och sedan slöt jag mina ögon.
-Emma!!!
Jag öppnade mina ögon men inte långt efter kom Harry mot mig och gav mig en lätt puss på munnen. Efter de satte sig alla på min madrass och började snacka högt.
-Jag vill sova! Sa jag och la mig på magen för att kunna fortsätta sova.
-Nej, du ska upp! Utbrast Liam och drog av mig mitt täcke.
Alla skrattade åt mig och jag gav de alla en ledsen min.
-Kom, det är frukost! Sa Harry och alla reste sig från madrassen och gick ner för trappan.
Jag orkade inte så jag la mig ner men lite senare kom Amanda och ryckte i mig.
-Vad är klockan? Mumlade jag lågt.
-Halv 11, kom nu!
-Mm…
Jag reste mig sakta och borsta igenom mitt hår, sedan gick jag och Evelina ner för trappan och in i köket där alla satt och skulle börja äta frukost.
-God morgon sömntuta! Sa Harry och Amanda samtidigt.
Jag satte mig på lediga stolen bredvid Louis och Harry kollade ledsamt på mig.
-Jaha, här dissar man sin kille?
-Var ser du den lediga platsen bredvid dig?
-Liam eller Amanda, flytta på er! Jag skrattade till lite smått och började sedan bre en macka med smör.
-Så, vad ska vi hitta på idag? Frågade Niall efter en stund.
-Vi kan… började Liam men kom inte på något att säga.
-Jag vet, vi kan… denna gången var de Zayn som började men han kom inte heller på något att säga.
En och en halv timme satt alla åtta uppe på Harrys rum och ingen av oss visste vad vi skulle göra.
-Kan vi inte åka till stranden? Frågade jag och alla kollade upp.
-Varför har du inte sagt det tidigare? Frågade Evelina och jag flinade åt henne.
-Men vi måste hem till mig för att hämta badkläder, sa jag och kollade på Evelina och Amanda.
-Det gör inget för mig om du badar naken, sa Harry och blinkade.
Alla började skratta och jag kände att jag rodnade. Att han alltid lyckades!
-Haha, glöm det!
Han kollade på mig med en besviken min och jag skrattade åt honom.
Jag lyfte upp min väska som jag hade alla mina saker i, sedan gick jag ut ur rummet med alla de andra efter mig.
-Ska jag skjutsa er hem? Frågade Louis
-Ja, om det är okej, så gärna! Sa jag osäkert och log mot honom.
-Ja, såklart!
-Men vi träffas på stranden om en timme ungefär, sa Harry och log mot oss.
-Okej, vi ses! Sa jag, Evelina och Amanda i kör och sedan gick Harry fram mot mig och gav mig en varm kram.
Vi gav också de andra varsin kram, sedan gick vi ut mot bilen och körde iväg.
-Jag kör bara hem om och lämnar mina saker och byter om, kommer om tjugo minuter, var klara då! Sa Louis när vi stannade utanför mitt hus.
-Okej, tack för skjutsen, sa vi alla tre och stängde dörrarna.
Amandas perspektiv
Jag öppnade min rätt så stora resväska och hittade snabbt min bikinis med USA:s flagga på.
Jag gick in i badrummet och bytte om och satte sedan på mina ljusa jeansshorts och ett vitt linne över.
Efter 10 minuter var vi alla klara och gick ut för att vänta på Louis.
-Amanda, är du och Niall tillsammans? Frågade Emma mig och jag skrattade till
-Nej, han är bara en bra vän…
-En väldigt bra vän som du gillar väldigt mycket som du är tillsammans med? Rätt?
-En väldigt bra vän som jag gillar, inget mer! Sa jag bestämt och vi började alla tre skratta.
-Så lång tid du tar på dig, vi har varit klara i 10 minuter! Sa jag när vi hoppade in i Louis bil
-Som om..
-Ja, faktiskt.. Sa Evelina och Louis bara skrattade åt oss.
När vi var framme hoppade vi ut ur bilen och tog våra väskor och gick ner mot stranden. Vi kunde inte hitta de andra killarna. Vi la våra väskor en bit ifrån vattnet där det inte var så mycket folk. Vi tog av våra kläder och satte oss ner på våra handdukar vi lagt ut i sanden.
Några få minuter senare kom de andra och när de var redo att bada, sprang vi ner i vattnet som små treåringar. När vi kommit ut en bit stannade jag, Evelina och Emma eftersom det var kallt. Men efter att killarna doppat sig sprang de mot oss och började skvätta och sedan lyfte Harry upp Emma, Zayn och Liam lyfte upp Evelina och Louis och Niall lyfte upp mig.
-1, 2, 3! Ropade Zayn och efter det kastade de oss i vattnet.
-Fy fan vad kallt! Utbrast vi alla tre nästan samtidigt och de bara skrattade åt oss.
Evelinas perspektiv
-Zayn och Liam, ni är så döda! Ropade jag högt och de bara kollade på mig
-Ni alla ska få! Sa Emma, jag och Amanda instämde.
-Men vi är redan blöta? Sa Louis
-Ja, en annan gång ska ni allt få! Sa Emma med en ond blick och jag nickade.
Jag gick upp och hämtade en badboll och jag började tänka på blicken jag fått av Zayn när han kastade i mig. Han hade lett mot mig innan han kastade i mig. Men han hade en flickvän, han skulle inte välja mig. Och jag kände honom knappt, men han verkade snäll.
_______________________________________________________________________________________________
Del 25, vad tycker ni? Vi båda tycker de måste bli lite drama snart, men vad?
Kom med idéer/tips! Om ni inte vill att andra ska se/sno era idéer går det bra att skicka ett mail till min privata mailadress [email protected]och skriva era idéer.
/ Erica
Ska ta tag i novellen!
Hej alla! Det är faktiskt superkul & se att statestiken ligger på 100+ även fast jag inte har uppdaterat på 3 månader med något delar alls, men jag kommer börja med novellen i helgen, ska lägga upp massa delar osv! Ska försöka bli klar med novellen nästa vecka också, alltså så hela novellen ligger uppe på bloggen, tror ni jag klarar det?! ;) Ju mer ni besöker & kommenterar ju mer delar får ni! SÅ KOM IGEN NU SÖTNOSAR!!